För att spinna vidare på det jag skrev igår om att jag inte längre tar alltför hårt på Roaccutanet och leker med tanken att alkohol/solning/whatever inte borde vara så farligt för mig nu. Jag tror att detta har att göra att man på något sätt inte alls är lika rädd för medicinen nu. Som jag tidigare skrivit någon gång så var jag, första gången Roaccutan/Isotretinoin var uppe på tal i januari, LIVRÄDD för medicinen. Jag hade naturligtvis googlat på den, trodde dock 1) att jag aldrig skulle bli erbjuden den medicinen samt 2) att jag aldrig skulle vilja ta den medicinen.
Då jag har ärrbildande akne och min läkare tyckte allmänt dåligt om Tetralysal eftersom att jag testat det (ätit det länge) samt då hon t.om. skrivit en lång artikel om hur farligt det är med antibiotika p.g.a. resistenta bakterier så sa hon att om jag någonsin ville bli bra vad det Roaccutan/Isotretinoin som gällde. Jaha...
Jag var fortsatt lite rädd för medicinen i början p.g.a. alla biverkningar man hör om, men helt allvarligt hade jag inte haft ett dugg att vara rädd för. Jag har trots min historia med depressioner och medicinering mot diverse psykiska åkommor inte märkt av ett skvatt, eller jo förresten, jag är gladare än någonsin! Inte heller har min bror eller far som ätit samma medicin märkt av något. Mina prover är varje månad bra och jag mår bra. De enda biverkningarna är torr hy, torra ögon, torra läppar, torra slemhinnor = inget man inte kan leva med. Jag är så glad att jag äter medicinen, så glad att jag inte skrämdes bort av bipackssedeln, så glad att jag inte lyssnade på skräckhistorier!
Jag var fortsatt lite rädd för medicinen i början p.g.a. alla biverkningar man hör om, men helt allvarligt hade jag inte haft ett dugg att vara rädd för. Jag har trots min historia med depressioner och medicinering mot diverse psykiska åkommor inte märkt av ett skvatt, eller jo förresten, jag är gladare än någonsin! Inte heller har min bror eller far som ätit samma medicin märkt av något. Mina prover är varje månad bra och jag mår bra. De enda biverkningarna är torr hy, torra ögon, torra läppar, torra slemhinnor = inget man inte kan leva med. Jag är så glad att jag äter medicinen, så glad att jag inte skrämdes bort av bipackssedeln, så glad att jag inte lyssnade på skräckhistorier!
PS! Nageltrång IGEN! Detta är hopplöst... Samma finger dessutom för tredje gången på en månad! Nu får det ta och ge sig!
Dag 113 - Jag har ätit Roaccutan i 16 veckor!
Dag 118 - Jag har ätit 3/4 av kuren!
Dag 120 - Jag har ätit Roaccutan i 17 veckor!
Dag 121 - Läkarbesök nr 6! + har ätit Roaccutan i fyra månader!
Dag 122 - Jag har ätit Roaccutan i 1/3 år!
Dag 127 - Jag har ätit Roaccutan i 18 veckor!
Dag 134 - Jag har ätit Roaccutan i 19 veckor!
Dag 137 - Jag har ätit över 90 % av min kur! Slutspurt!
Kommentera